En medfödd hjärnskada som kunde botas med penicillin.
När vi började ta hand om våra barn så var många av dem i dåligt fysiskt skick.
Att sova och leva på gatan under ohygieniska förhållanden, utan vare sig täcke eller tak över huvudet på natten, innebar att många hade sjukdomar som påminner om hur det var i Sverige för hundra år sedan.
När de flyttade in led många av kronisk bronkit, TBC, luftrörskatarrer, mask i magen, löss och blödande öroninflammationer. Men i takt med att de hölls varma på nätterna i vårt hus, samt att de gick på regelbundna läkarbesök, så förbättrades hälsotillståndet hos de flesta, sakta men säkert.
Som svensk har man många gånger svårt att förstå vilka konsekvenser deras sjukdomar får för det sociala livet. Om man ser vår Yonas som ett exempel, så innebar hans TBC att han under den första tiden på barnhemmet var direkt utstött av de andra barnen. Jag förstod inte riktigt varför men Alamitu förklarade för mig att det var helt naturligt eftersom gatubarn gör så när de märker att någon blir sjuk. De vill helt enkelt ha så lite kontakt som möjligt med sjukdomen och stöter därför bort smittbäraren i ren överlevnadsinstinkt.
