Första gången vi träffade bröderna Yonas och Tilahoun var när vi skulle ta bilder på alla barnen för att vi på så vis skulle kunna lära oss vad de hette. Barnen fick stå en och en med en skylt på sitt namn och sedan tog vi en bild på dem. När vi väl var hemma på hotellrummet så var tanken att vi i lugn och ro skulle plugga på namnen. Ett av de enklaste namnen att lära sig den kvällen var Tilahoun.
Han stack ut från mängden av flera anledningar: Han hade rosa hängslebyxor, var yngst, extremt snorig, och envisades med att hålla sin namnskylt upp och ner. Hans storebror höll sig lite i skymundan men var snabbt framme och vände på skylten så att vi kunde se vad hans lillebror hette. Zegey, vår samarbetspartner i Awassa och dessutom rektor för alla gatubarnen, berättade för oss att de två, Yonas och Tilahoun, var några av de barn som senare skulle få flytta in på barnhemmet och som levde under extremt svåra förhållanden just nu.
Efter några veckor frågade vi Zegey om det vore ok att få följa med de båda bröderna hem för att se lite hur de hade det när de inte var på skolan eller med oss. Han var tveksam till en början eftersom det skulle vara känsligt för alla inblandade att filma i miljöerna de vistades i. En vecka senare fick vi lov och det var så vi fick reda på deras bakgrund.
